En lång vandring börjar med ett steg... Operation 24/1 2012
Ju fler steg jag tar, deto närmare kommer jag mitt mål, dag för dag och desto fler lämnar jag bakom mig. Några minnen bra, andra lite jobbigare men gemensamt för dem alla är att det är dem som har format och gjort mig till den jag är idag.
Åh, jag kan inte minnas när jag var så här glad sist! Äntligen operationstid! Äntligen fick jag träffa min kirurg! ÄNTLIGEN fick jag svar på alla mina gnagande frågor!
Snart är allt det här ett minne blott. Ingen smärta, inget blod, inga spyor, inga panikattacker och gud vet vad.
Jag tycker jag har haft mycket oflyt genom livet, men innerst inne tror jag det finns någon som vill mig väl. Någon som vill bevisa hur mycket jag faktist är kapabel att klara av och minst sagt, idag hade jag verkligen turen med mig. Mitt livs bästa FREDAGEN DEN TRETTONDE! Äntligen, som jag har väntat!
Tror säkert jag kommer panika innan operationen men idag kan fan ingeting dra ner mig i dyn!
Tänker faktist inte skriva mer idag utan låter bloggen vila tills jag är tillbaks på sjukhuset den 17e för att träffa stomiläkare, narkosläkare och vad alla dem nu heter...
Pappa kom hem igår, om så bara för en kort stund. Älskar dig <3 Att du kom hem betyder otroligt mycket för mig. Ses snart igen!
Tack och god natt säger jag till världens bästa familj
och vänner.
Kommentarer
Trackback
