En del av sommaren (om du vill fortsätta vara glad, låt bli att läs)
Min kropp värker. Mitt hjärta gör ont. Min hjärna exploderar.
Den här sommaren har jag ju längtat så efter OCH NU ÄR DEN HÄR och inte ett piss har förändrats.
Ingenting blir som jag tänkt mig och när jag försöker går saker och ting åt helvete.
Jag bygger upp mål och ser till att ha saker att längta till och se fram emot, men min kropp förstör, heela jävla tiden!!!! Mitt hjärta och hjärna vill så mycket mer. Hela jag är en jävla mix av känslor i form av hopp, förväntningar, besvikelse och hat.
Jag är mer förvirrad än någonsin.
Jag är en främling för mig själv och min kropp har blivit min största fiende. Fan vad jag vill vara fri! Jag vill kunna leva till fullo och inte känna mig som en fånge i min kropp, med malande oro som snart tar livet av mig.
Är det här allt? Vad kommer hända med min kropp? Vad kommer hända med mig?
Jag har så svårt att släppa min trygghet. Muren som håller mig skyddad från omvärlden är starkare än någonsin.
Jag känner mig så förbannat jävla ensam,utlämnad och lurad. Lurad av mig själv och min feghet. Om jag agerat tidigare kanske jag aldrig suttit i den här situationen. Hatet exploderar snart.
När blir jag normal igen? Kommer jag någonsin bli det?
Hur ska NÅGON kunna älska mig när jag inte ens älskar mig själv längre?
Hoppas ni andra har en bra midsommar. Mina planer sket sig. Jag skulle ut med några kompisar ut till skärgården men det blev ingenting av. Nu sitter jag här ensam i min lilla lägenhet.
Har varit och ätit underbart god middag hos mamma, tillsammans med mormor och morfar och det var mysigt.
Men mitt humör är nere på botten och jag vill bara sova.
I onsdags var jag på tegel och det slutade med ambulans in till sjukan. Helt serisöst. Jag orkar inte. Jag vill leva, jag vill vara normal och jag vill kunna njuta av mitt liv och inte gå runt och vara konstant, brutalt jävla skitorolig och misstänksam hela jävla förbannade tiden.Är det för mycket begärt??
Oj vilken tur att mamma inte fick höra ovanstående mening, hon hade gått i taket. Hon hatar när jag svär och jag gör det också till viss del men när orden inte räcker till är svordommar sista utvägen.
Tur i oturen att det gick åt helvete på fastlandet och inte ute till sjöss i alla fall, får helt enkelt se det så i stället.
Sedan skulle det ändå inte funkat att befinna sig ute i skärgården då jag behöver vara nära en toalett hela tiden och massa saker som jag inte ens tänker ta upp här.
Är bara så trött på att känna mig hindrad av någonting jag inte kan göra någonting åt.
Förr var allting så enkelt och bekymmerslöst. Vet att det är fel att sakna en gången tid men det är så underbart att drömma sig tillbaks ett litet tag..
Förra midsommar var helt underbar! Vi åkte med båt ut till Ljusterö. I och med att jag inte gör något vettigt den här midsommaren så får jag i stället bjuda på lite bilder från förra året.
Fan att jag ändå inte njöt mer av den stunden då. Läskigt att jag fortfarande var helt ovetandes i den stunden. Kusligt.
En extra tanke sänder jag till min saknade pappa, Anna och bröder.
Hoppas er midsommar varit bra.
Saknar er så sjukt mycket just nu. Ring gärna någon dag.
Till er andra vill jag önska Glad midsommar och på återseende.
Jag lever!
Vet att jag har varit lite frånvarande här på bloggen. Har varit sjuk sedan i torsdag och i stort sett inte lämnat sängen.
För er som undrar hur det är med magen så har den skött sig UTMÄRKT när jag har varit sjuk. Hahah trodde den skulle pajja ihop totalt men den har skött sig. Antagligen ligger det en del i mormors påstående, jag har tagit det lugnt och inte stressat runt som jag i vanlighetens ordning annars har satt som standard i mitt liv... Men jag ska försöka hålla fast i mitt "nya liv" där stress, oro och bråk är 100% otillåtet. Mår så jävla mycket bättre i hjärnan när jag mår bra i magen.
I morse vaknade jag dock frisk som en nötkärna och begav mig hem till mamma vid lunchtid för att pussas med min älskade lilla kiseflicka och sola.
Haha gud vad jag tycker om den lilla katten. Så fort hon hör min röst kommer hon galopperande över tomten och hoppar upp i mitt knä. Kärlek.
Nu kom jag precis hem och ska slänga mig i duschen för att möta upp Madde. Vi ska fira midsommar tillsammans och måste styra upp oss. Vi ska åka med en killkompis båt över till Möja på fredagen för att sedan om lördagens väder tillåter sätta kurs mot Sandhamn. Drööööm!
Bara vädret blir bra så kan den här helgen inte bli annat än perfekt!
Tog med kameran idag men eftersom jag bara slappat järnet vid poolen så blev bilderna, liksom dagen rätt lama men viktigast är att jag har haft en skön dag!
Just det, mitt hår har börjat komma tillbaka, det rasade ju boksavligen av när jag var sjuk så jag var tvungen att klippa av det... åååh det suger, vill ha långt håååår... men som ni ser så har det vuxit en bit i alla fall:D
Min lilla jägare jagar flugor och fjärilar, en lagom size på offer enligt henne!
Tidigare var min plan att köpa massa baddräkter för att jag skämdes så jävla mycket för mitt ärr, men nu bryr jag mig inte. Har tejpat 24 timmar om dygnet för att uppnå finaste läkningen... Läkaren har rått (heter det så imperfekt av att råda) att göra så ett år framåt då det tar ett år för ärret att uppnå sin fullständiga, färdiga läkning.
Fuskade till det med lite olja idag, men inte gjorde det någon skillnad. Kändes bara som att jag skulle smälta bort...
Puss& Kram
Är du rädd för vatten? Det är inte jag.
Släpade mig ner till Ica och plockade med mig allt onyttigt jag kunde komma åt. Har levt på proviva nu de senaste dagarna för min mage skull, men nu skriker kroppen efter energi.
Nerbäddad i sängen med jordgubbskräm, nudlar, chips och vit choklad visades så lägligt top model på tv.... hmmm.... aja men jag orkar faktist inte bry mig. Är man sjuk så är man.
Nu ska jag slå på någon bra film och sedan sova innan kroppen exploderar av snor och hostatacker.
På tal om krämpor så har jag de senaste dagarna haft kramp/värk i fötterna. Vad fan är det och vad beror det på?? Haha det jätteoskönt för det släpper inte !!
På återseende.
Käppar i hjulen på blå bananen
Vill man vara fin får man lida pin. Igår trotsade jag de kyliga vindarna och körde på klänning.
GE MIG SOMMAR, SOL OCH VÄRME!
Är så innerligt trött på Roslagsbanan. Snälla gräv upp siken, den fungerar ju ändå aldrig! Jag åker inte tåg så ofta men allt som oftast när jag ger mig ut i kollektivtrafiken så ska någonting konstra.
Igår hade dem ont om strömförsörjning från Åkersberga till Viggbyholm, vilket resulterade i att tåget gick med en snigels hastighet och jag överdriver inte när jag säger att det hade gått snabbare att gå.
Fattar inte vad problemet ska va?? Jag har full förståelse för att saker och ting kan frysa fast, gå sönder eller bara bråka i största allmännhet, när det är snöstorm och minusgrader men vad har dem till sitt försvar nu??
I JUNI månad???!
Allt detta trassel resulterade i att vi inte åkte in till Lottens tårtkalas (som vid det laget redan var slut) utan blev kvar i Täby och våldgästade vår Älsklings-Märrn, även känd som Kapten Rödskägg.
Detta beslut övervägdes noggrant och slutsatsen löd, vi ville inte ta oss in till stan för att sedan i stort sett vända och åka tillbaka hem.
Hos Marran smeds planer för sommaren som vägrar komma igång.
Vi ska grilla hos Sarah nu rätt snart, om några veckor och det ser jag fram emot! Hoppas på bra väder bara. har jag fel i mitt påstående när jag säger att weather rules the world? Tänk bara alla planer, möjligheter och inte minst humöret osv osv osv osv.!!!!!!
Fint väder hör sommaren till, jag vägrar acceptera en skitsommar som regnar bort!!
Återigen idag har vädret en stor påverkan när det gäller planer och så. Snälla solen kämpa!
Bye
Att komma försent till en fest är som att hoppa på en karusell i farten.
Grattis på födelsedagen Lo!
På tal om födelsedagar så hittade jag för ett tag sen ett så jäkla torrt skämt. Det lyder:
Att fira födelsedagar är sunt. Statistiken visar att den som firar flest födelsedagar är också den som lever längst.
....Så låt oss fira! Grattis än en gång kära Lotten, ses i kväll!!
På tal om ingenting så hittade jag ett fynd på Ikea i Västerås här om dagen, när mormor och jag var påväg hem från kusinerna. Ikea höll på att renovera upp visningsdelen för garderober och sålde därför ut alla visningsexemplar till kraftigt reducerade priser-
Jag slog klorna i en garderob med ordinarie pris 9 000 kr som till min stora glädje var nersatt till 3995 kr hur grymt är inte det lixom???
Ska ju göra sovalkov i garderoben och i och med detta ingrepp så försvinner mina klädförvaringsmöjligheter så en ny, stor garderob var ett måste!!!! Är så glad!! Jag brukar aldrig annars fynda reaprylar men det här gången lyckades jag allt!
Nu ser dock min lägenhet ut som att en bomb har smällt av, garderoben som är 250 cm hög och 200 cm bred ligger ner i vardagsrummet och upptar all yta. Får nästan lite klaustrofobi-känsla, men idag ska grannens son komma över och kolla på elen, så förhoppningsvis kan renoveringen börja snart. Längtar till allt är i ordning!!!
50 års fest
Blir inget Tegel för min del. Får ändå inte dricka något och pallar inte med massa fulla 94:or vid nyktert tillstånd.
Känner mig så sjukt nöjd över mig själv som skriver detta. Får inte- ska inte. Så är det.
Annars får magen sota och jag massa tid att ångra mig över att jag ändå gick ut och fuckade up magen igen. Så osmart är jag inte!
I morgon bitti när jag vaknar kommer jag må bra (hoppas jag) och känna mig nöjd över mig själv som avstod.
Tihi, bästa egobosten att göra något gott för sig själv och bevisa att man kan avstå frestelser.
Åkte till Västerås för att fira Mickes födelsedag (mosters man)
Det var trevlig t att träffa släkten och Micke var så glad, tror och hoppas att han med familj hade en toppenkväll!!
Maten var supergod och dem hade hyrt in ett band haha. Jag tyckte bandet var sådär men huvudsaken var att födelsedagsbarnet gillade det!!
Två män med kilt ville också gå på fest
Mina kusiner bor så mysigt. Jag älskar att komma dit och bara koppla av och få perspektiv på saker och ting.
Utanför tomten på baksidan, mynnar Kolbäcksån och det är sååå fint!
Säger som Nalle Puh; Håhå jaja, jag tror det blir regn idag...
Solen har strålat vackert och troget hela dagen, men nu har molnen tornat upp och börjat ta över.. Tråkigt.
Ska eventuellt till Tegel i kväll på After Beach och svepa x antal coca cola. Om jag vågar tänja på gränserna så kanske jag lyxar till ett glas vin men vi får se vad vädret och magen bestämmer.
Skulle vara riktigt trevligt att gå ut och träffa lite vänner och det var verkligen inte igår jag var på tegel. Så nog vore det spännande och se om stället står kvar alltid ;).
Jag tycker det är toktrist att vara sjukskriven och gå runt i ensamhet här hemma, men snart är det semestertider och det gillas! Snart kan jag tära på mina vänners ledighet hehehe.
Hittade lite mysiga bilder från underbar roadtripp till Cp´s landställe som ligger bortåt Norrtälje-hållet.
HUR MYSIGT PLACE SOM HELST!!
Hittade för övrigt gammelmormors turkosa gamla eka, förtöjd vid bryggan där vi solade på dagarna.. Vad är oddsen??
Lo bjöd självklart på sång & dans..
Bra bränna...
Nu ska jag springa in i duschen och så får vi se vad vädergudarna bestämmer sig för.
Ha de´!
Det finns dom som flyger fria i sin bur
Dröm inte om din verklighet, gör verkighet av din dröm
Åh är så lycklig. Vi lever bara en gång, kom ihåg att ta vara på din tid!! (Jag lever med uppfattningen att tron om ett nytt liv efter döden är en tankeflykt från dagen då man tillslut upphör att existera.)
Därför kan jag inte nog påpeka hur viktig var dag är. NJUT av varje sekund och andetag!!!
Vår tid är nu och min uppgift är att göra det jag mår bra av och med omsorg ta hand om de fina människor jag har fått chans att ha i min närhet.
Bra vänner är så otroligt viktigt. Det spelar egentligen ingen roll hur ofta man ses eller hörs. En vän finns där oavsett.
Har haft en helt underbar dag och en perfekt avslutning på dagen.
Det blev som sagt en sväng till havs med siktet inställt på Linanäs och därtill middag.
Hur mysigt som helst! Underbara människor!
Finns nog inte en enda som inte uppskattar sommaren och allt där till?
Jag tycker att man blir mer fri och allt blir så mycket enklare och värdefullt på sommaren. Det känns som att även människan vaknar till liv, inte bara djuren och naturen.
Snart är det också midsommar, helt galet och jag har noll planer.. Men men, saker och ting har en förmåga att lösa sig :) Tycker att spontanitet och impulsivitet är så mycket roligare och spännande.
I samtliga fall blir dessa ögonblick så mycket mer minnesvärda och roliga, än de planerade ting, som allt för ofta, mer eller mindre blir till en besvikelse då förväntningarna befinner sig någonstans uppe månen.
Jag har två tokbra kameror som jag älskar men på något konstigt vis har jag lyckats städa(?) bort mina två tillhörande batteriladdare till kamerorna vilket nu har resulterat i två döda kameror. Don´t like.
Fattar inte hur jag lyckats "slarva" (okej jag gillar inte att erkänna att jag är en slarvig person..) dem i min lilla lya.
Så har fått roa mig med mobilen idag. Trååååkigt!!
Ett äldre par kände för att ta flyget till restaurangen. HAHA!
Värsta jag sett.
Tack för en bra dag. Borde styras snart igen.
Nu ska jag sova och ladda batterierna för morgondagen. Ska bila med mina kära morföräldrar till Västerås där mina kusiner bor. Födelsedagsfestisar är så festligt!!
Lev i dag, i morgon kan det vara för sen.
Satt precis ute för att fånga de sista solstrålarna för dagen.
Helt underbart vilket vackert väder vi har haft idag. Jag har legat i solen i stort sett hela dagen och lyssnat på Gyllene Tider. GT hör så sommaren till!!!!! Blir fortfarande som galen när jag hör "Sommartider" och "Ljudet av ett annat hjärta".
Hade med min guds gåva till öronen. Nämligen min helt underbara högtalare som jag köpte för 5 år sedan. Shiii vad tiden springer. Denna underbara pryl levererar jämnt och har aldrig någonsin gjort någon besviken (hehe).
Dock höll jag volymen nere idag för att inte tära på grannarnas tålamod.
En musikfri dag för dem, kunde jag allt bjuda på :)
Panen för kvällen var att möta upp en tjej som jag länge, länge velat utbyta ett och annat ord med. Vi känner egentligen inte alls varandra men ändå så har vi så mycket gemesamt. Känns tryp som att jag redan känner henne.
Tyvärr körde något ihop sig för henne så vi bestämde oss för att ses en annan dag.
Så nu ska jag i stället med ett par sköningar ut på böljan den blå. Hur soft som helst i detta väder!
Hoppas ni allihop har haft en bra dag och jag önskar er en fortsatt trevlig kväll :)
Krams
Vilken väg leder mig till dig?
Vem är du?
Vad gör du?
Var finns du nu?
Alla har vi en mening.
Vi är menade för varandra, du och jag.
Jag finns till för dig och du finns till för mig.
Men ännu har jag inte funnit dig, som jag med tiden ska får kalla för min.
Ännu har våra läppar inte mötts.
Mina händer trevar fortfarande efter trygghet
och mina fötter vandrar fortfarande på okänd mark.
Längs ensliga stigar och jag hoppas att en av dem en dag leder mig till dig.
Jag väntar ännu för du är värd att väntas på. Jag önskar bara jag visste hur du såg ut.
Fast än ger du mig tid att drömma...
Lat Latare Linnea
Hehe... råkade somna i solstolen med mobilen bredvid mig och den gillade tydligen inte värmen lika mycket som jag... SKRÄLLL!
Hur som helst, Hej hopp allihopa!
Första dagen på länge jag inte har haft ont i magen!!!! YEEEEY!
Gjorde en så jävla korkad grej igår, men när man har haft konstant ont i magen ett längre tag är det tillslut svårt att behärska sig.
Mina morfintabletter åkte fram för ett tag sen igen och igår blev det nog för mycket. Har tillbringat natten tillsammans med toaletten i ett fast grepp, skakis, kallsvettandes och totalt lost. Inte smart.
Ringde N, (fast jag vet vet vet att jag borde låta bli) och bad honom komma över men svaret blev nej, han ville att det skulle vara för alltid då... o inte bara för natten...
Så det blev att sova själv. Har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Men men, nu ska jag inte klaga mer, sedan jag slog upp ögonen i morse har dagen varit helt underbar!
Åkte över till mamma och hängde lite med brorsan vid poolen. Thank God att solen skiner idag. Kändes så skönt att ligga och såsa i en solstol och göra exakt INGENTING en hel dag! Allt jag behövde göra var att vända mig som en pannkaka då och då för att uppnå en maximalt jämn bränna!
Kom precis hem nu och ska springa in i duschen och bli en ny människa tänkte jag! Ska iväg och träffa en kompis som jag inte har träffat på läääänge länge. Ser fram emot det!
Har pratat med N idag och han ville att vi skulle höras framåt kvällen och bara prata, men jag vill inte. Känner att vi har sagt nog till varanda. Finns inte så mycket kvar att säga och det är alldeles för många knutar på vårt förhållande för att det någonsin skulle fungera. :(
MEN HUR FAN SÄGER MAN NEJ TILL DEN MAN FORTFARANDE ÄLSKAR??? Kärlek är fan inte lätt. Fuck it.
Wiiie, satt precis och lyssnade lite på Flo rida, Turn around. Tycker fortfarande hemsk mycket om den låten och jag vill bara dansa. Känns helt omöjligt att sitta still till den melodin!
Hehe juste måste bara berätta... Min bästa vän Sarah var på tegel igår. Vi skulle egentligen gått dit tillsammans (behöver kanske inte berätta närmare varför jag inte drog dit...?)
Hon var såååå besviken (som vanligt de senaste 2-3 åren.) Tegel är inte som förrut. Alla vakter man en gång kände är utbytta och de forna gästerna vi gillade har ersatts med 94or och därtill. Fan det suger att bli gammal hahaha!
Vi måste helt enkelt hitta ett nytt hak att hänga på så fort jag får dricka igen! Can´t wait!
Har hört att Patricia, gaybåten ni vet ska va helt sjukt bra!!!! Tror jag ska dit och svänga mina lurviga någon gång!
Annars vore det bara soft att sitta och ta någon drink på någon uteplats, med lite skön musik i bakgrunden och inte som på Public, här i Åkersberga. Det stället är så jävla dåligt. Musiken är sviiiinhög så man inte ens kan föra en normal konversation med den man sitter bredvid, utan måste skrika... sen finns finns det heller ingen plats att dansa så jag fattar inte varför musiken är uppe i en ljudnivå som gör det fullt möjligt att blåsa ut rutorna med???
Tog i alla fall lite bilder hemma hos mamma idag och som ni ser, solen stod högt på himlen! :D
Mitt lilla djur har hållt mig sällskap i stort sett hela dagen, liggandes på mina ben. Sedan blev min mammas ena hund sotis och klängde sig upp i solstolen. Dessa djur alltså haha.
Tror inte ens att han satt bra där...
FINALLY, fick jag solstolen för mig själv!!!!!
Finns nog få som dyrkar solen så mycket som jag gör. Kanske något jag kommer få ångra när åldern satt sina spår men va fan, förhoppningsvis har jag en man som äääääälskar mig ändå + att han själv för den delen antagligen inte heller är så jävla fräsch, med hår i öronen, i näsan och rent av kanske drabbats av impotens?
Näpp, "Never regret something that once made you smile"...
Solen gör mig på bra humör så varför inte njuta av den?? ;)
Ha en fortsatt trevlig dag all of you! <3
It´s raining cats and dogs..
Var ute och gick för några dagar sedan, i spöregn.
När jag väl bestämt mig för någonting går det sällan att ändra mig.
Min envishet är lite av min drivkraft genom livet men kan också komma att bli mitt fall.
Hur som helst, jag hade gett mig tusan på att ta en promenad så vad fan gör lite vatten??
Jag överlevde och hittills har jag inte blivit förföljd av någon förkylning som krigar med mitt immunförsvar.
Great success!!!! På tal om uttrycket "great succsess", var jag och kollade på en ny Boratfilm på bio med N i Söndags. Den hette "The Dictator" och filmen i sig självt var helt okej, men tror jag hade uppskattat den mer om jag såg den hemma, liggandes i sängen med en stor fet chipspåse på magen.
Det värsta som finns i en biosalong är dessa högljudda spån som förväntar sig att resterande av publiken ska garva åt deras högljudda utrop och kommentarer. Eller varför inte deras vänliga återupprepanden av roliga kommentarer, ifall man var efterbliven och inte fattade galoppen först gången man hörde komiken i meningen?
N och jag var lyckligt lottade och fick just dessa guldkorn bakom oss och fick hela filmen återberättad vart efter minuterna löpte på och vipps så va filmen slut! Sen att mina favvo- biochips var slut, blev en besvikelse. Det fanns bara med baconsmak och det klarar jag mig gärna utan. Tycker det är lite små-scarrigt med snacks som smakar rökt gris...
Let´s återgå till motionen och därtill motivationen. Konstigt att motivationen för motion finns där när man minst behöver den. Har nog aldrig varit så taggad på att pressa kroppen till max eller springa till hjärtat vill explodera och benen är som gelé.
Jag får inte träna förrän tidigast September - Oktober där nån gång, så nu gäller promenader.
Måste ju hålla igång. Sommaren är ju typ här (jaja kanske inte här för tillfället men även den är på viloläge, som allt annat. Som vanligt är det bara tiden som rusar och skrämmer. Allt annat är precis som förut, nog pratat om det.) och jag har gått upp så sjukt mycket på relativt kort tid. Jag är hungrig kostant, som om det inte fanns något stopp i mig. Skrämmande ju mer jag tänker på mig och mitt matbehov :S.
Har i alla fall införskaffat ett par Easy Tone som sägs träna rumpan och lårenvid promenader. Får se om det är som med all annan reklam jag säljer min själ till och tror stenhårt på tills jag slutligen måste inse den bittra sanningen efter x antal bortslängda sedlar.. fake.
Ska hem till mamma idag och hänga med bästa Lisa och mina två älsklingshundar samt mitt lilla odjur som tror hon är en vildkatt numera.
Så bäst att sätta fart.
Btw, må det regna över alla dagisavsluningar idag som jag inte är välkommen till. F U!
Vid närmare eftertanke är ni som klippt o skurna för varandra. Lika falska och opålitliga.
Jag har fällt min sista tår för dig, mer är du inte värd.
På återseende!
Kärlek gör ont och vi går sällan hela ur.
Jag har aldrig tidigare varit kär.
Jag har aldrig tidigare älskat någon.
Det här var mitt första förhållande och du var mitt allt.
Jag kan fortfarande minnas glädjen som spred sig i min kropp när du sa att du älskade mig.
Jag var din skatt som du funnit längst ner i djupet, nersjunken i dyn.
Igår krossades mitt hjärta.
Det gör så ont när den man älskar hugger en i ryggen.
Du visade ditt rätta jag och jag tog det hårt.
Men livet är som en resa genom skratt och tårar, nu vandrar jag vidare på min färd i ensamhet.
Det som varit kommer aldrig mer igen.
Idag är en början på mitt nya liv och du har ingen del i det.
Jag hatar att jag äskar dig.
Våren är kommen
Jag blir alltid lika glad, år efter år, när dem sopar gatorna.
Nu är våren här haaah, yes!
The one and only
"Att leva här och nu, att lyssna till sig själv, till kroppens signaler och vara lyhörd för sina behov - det är kunskaper var och en är född med. Ändå är det så många som idag lever i ett ständigt planerande inför framtiden eller som jagas av tankarna på det förflutna.".
Ett citat ur en bok jag fick av mina kusiner när jag var inlagd på sjukhuset,
"Mindfullness i vardagen", skriven av Ola Schenström.
Det var först idag som jag ägnade lite tid åt boken och läste på baksidan. Där fann jag meningen jag skrev ovan och boken hade med ens mitt fulla intresse.
Det känns som att jag själv skrivit de orden efter hur jag känner. Tur att det finns fler som tänker och drömmer som jag men som till min stora glädje lägger energi på sina tankar och skriver en bok.
Nu har jag helt enkelt lovat mig själv att ge boken en chans.
Huvudsaken är att man är medveten om sina brister, först då är man kapabel till att förändras.
Värre är det med de personer som är felfria från början och aldrig tar snedsteg, dem kan aldrig förändras till det bättre.
Min mormor vill så gärna att ja ska gå och prata med en livscoach när jag är frisk. Ja pallar inte.
Jag kan inte öppna mig för folk jag inte känner och jag vill absolut inte dela med mig av mitt liv till
främmande.
Tycker det är svårt att prata om svåra eller jobbiga saker "face to face", allt blir så mycket enklare när jag skriver. Ändå finns det så mycket jag utelämnar och försöker glömma. Fast glömma är svårt, helt jävla omöjligt., men varför ska livet vara lätt?
Bara mina närmsta känner mig, känner mitt mitt riktiga jag, men inte ens dem vet om mitt liv.
Mitt liv är svårt att förstå sig på om man inte helhjärtat vill lära känna mig.
Hur som helst, jag ser tusen anledningar till att inte gå till en psykolog, en person som får betalt för att jag ska snacka och denna "humma" igenkännande, eller med ett plågat ansiktsuttryck titta på mig och låtsas bli känslomässigt berörd.
Jag har gjort det förut och mina erfarenheter är inte av de positiva slaget.
Nepp, jag ger boken en chans sen tänker jag gå ut i det fina vårvädret och ge mitt liv en chans!
Just det...
Var på röntgen igår och jag tror det gick bra. Hoppas att läkaren hör av sig med resultatet idag!
Medan dem sprutade in kontrastvätska i rumpan på mig sa läkaren: "Har du stomi eller någonting?" (Vadå NÅGONTING?!) "Kontrastvätskan är nu i en påse.... "
Ja pucko, kolla mina journaler, trodde läkare var pålästa om sådant men tydligen inte haha? Aja hur som helst, av vad han kunde se så läckte det inte någonstans i tarmkanalen eller resorvaren, men han skulle ändå ta en extra titt på bilderna efter att dem (framkallts? :S)
Min läkare skulle återkomma med besked samma dag men hittills har jag inte hört ett knyst från sjukhuset, suck, det gör mig nervös, men jag tror inte det är något att oroa sig för.
Hoppas istället på att höra från sjukhuset idag! :D
Jag sov första natten i min lägenhet i natt och gud vad bra det kändes att äntligen vara HEMMA igen! Fast att inte behöva slåss om huvudkudden med mitt älskade lilla djur fick mig nästan att fälla en tår :P
Den katten har verkligen nästlat sig långt in i mitt hjärta. Faktum är att du är mitt hjärta <3
Lillebror, snart kommer du hem
Tänk, ett år har snart gått sen du klev på det där planet en tidig morgon.
Ett år ingen av oss någonsin kommer glömma
Ett år fyllt av upplevelser
Vi har haft fullt upp på olika håll, du och jag.
Men snart kommer du hem och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag har saknat dig.
Orden gör helt enkelt inte känslorna rättvisa.
Dock är jag glad att du inte varit här då jag mått som sämst, utan i stället fått chans att i stället minnas det här året med ett leende på läpparna.
Du åkte till USA, som ett barn och kommer nu hem med bagaget fyllt av minnen och förhoppningsvis glödje, nu 18 år gammal.
Jag är så glad för din skull att gjorde den gär resan, den var du verkligen värd, min fina lillebror.
Du har blivit så stor lillebror, så klok och duktig.
I Maj kommer jag och resten av familjen för att hälsa på dig.
Till dess håller jag mig uppdaterad här hemma och följer med glädje de steg du tar.
Jag är så stolt över dig och älskar dig massor min fina bror.
<3 <3 <3
Tänk, ett år har snart gått sen du klev på det där planet en tidig morgon.
Ett år ingen av oss någonsin kommer glömma
Ett år fyllt av upplevelser
Vi har haft fullt upp på olika håll, du och jag.
Men snart kommer du hem och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag har saknat dig.
Orden gör helt enkelt inte känslorna rättvisa.
Dock är jag glad att du inte varit här då jag mått som sämst, utan i stället fått chans att i stället minnas det här året med ett leende på läpparna.
Du åkte till USA, som ett barn och kommer nu hem med bagaget fyllt av minnen och förhoppningsvis glädje, nu 18 år gammal.
Jag är så glad för din skull att gjorde den gär resan, den var du verkligen värd, min fina lillebror.
Du har blivit så stor lillebror, så klok och duktig.
I Maj kommer jag och resten av familjen för att hälsa på dig.
Till dess håller jag mig uppdaterad här hemma och följer med glädje de steg du tar.
Jag är så stolt över dig och älskar dig massor min fina bror.
Haha just det, en turtle har du köpt också.
<3 <3 <3
En längtan och tusen planer
Idag har jag varit på hemligt uppdrag! Mer info om det en annan dag.
Påsen SYNS INTE (eller?) och den gav inte ens ifrån sig ett endaste litet ljud under de viktiga minuterna. LÖVELY!
Under min sjukskrivning har jag och min hjärna jobbat heltid med att planera min framtid och göra verklighet av mina drömmar.
Vad vill jag med mitt liv?
Vad blir jag lycklig av?
Vilka personer vill jag ha i mitt liv?
Vem vill JAG vara?
Osv osv osv...
Förra veckan hade jag bara drömmar, nu helt plötsligt- från ingen stans är allt verklighet och jag står plötsligt mitt emellan två val.
Öjöj, det låter som att jag har planer att åka till månen eller så.. men va fan, jag har tagit reda på vad som får mig att må bra. Det är ett stort steg för att utvecklas i sig själv.
Allt hänger på den där sablans röntgen!!!! Jag räknar stenhårt med att opereras i slutet av Mars. Annars rasar världen samman och mina planer blir till aska som försvinner i vinden. Faktum är att allt jag har längtat efter skiter sig i sådant fall.
JAG HOPPAS ATT ALLT GÅR I LÅS!
Nu har jag hur som helst fått tid för röntgen på onsdag håll alla tummarna för att den går vägen!
Hehe... på tal om att saker och ting skiter sig...
Efter mitt eftermiddags äventyr kom jag glad i hatten hem. Weeeeoooo, väl innanför dörren lossnar påsen. Tur att jag har haft en bra dag idag, annars hade jag nog dränkt mig i mina tårar. Men nu kan jag i stället l'gga ännu en dag bakom mig..
Jag kan utan tvekan säga att jag har fått en insyn i vad uttrycket "städa upp sin egen skit" innebär. Men TACK, det räcker, jag FATTTAR!
Från skitsnack till något helt annat.
Efter att skrubbat både kropp och badrum rent från skit går jag för att släppa ut min lilla älskling på tomten. Tror hon har kommit i trotsåldern för övrigt. Yatzy skriker tills jag ger med mig och släpper in respektive ut henne..
Självklart går katten raka vägen till poolen och är fast besluten att hoppa ner på isen.
Själv går jag ut och ställer mig i närheten för att kunna göra en brandkårsutryckning om mina misstankar gällande den tunna isen skulle befara sig vara korrekta..
Mycket riktigt. Katten hoppar ner på den knakande isen och struttar runt i sisådär 5 sekunder och är totalt obekymrad. Själv är jag spänd som en fiolsträng.
Öjöj, plums!! -Där fick Yatzy sig ett vinterdopp, jag hoppas hon sent ska glömma!
Hon är som ett barn som själv måste lära sig av sina misstag, det går inte att säga åt henne.
Men nu har jag en nöjd, torr och mätt kiseflicka som sussar gott på soffan.
Hann i alla fall knäppa av några bilder på blötdjuret då jag fått upp henne ur isvaken och in i värmen.
Att katter har nio liv är nog tur. Annars skulle du vara borta för länge sedan, mitt älskade lilla odjur. <3
Det går upp det går ner, den som lever får se..
Nu utlämnar jag mig ännu mer, men det är det som bloggen är till för i svåra stunder, då jag skäms allt för mycket och orden fastnar på tungan.
Jag tycker det är lättare att gömma mig bakom en datorskärm och låtsas att allt är toppen, klarar inte av att se folk i ögonen när jag pratar om det här. Men det är lika bra att forsätta på den inslagna vägen, men när det här är över kommer den här bloggen troligtvis gå en ljuv död till mötes. Fast jag är kluven i den frågan, den är bra för mig att ha och kunna blicka tillbaks i när det är tungt.
Remember yesterday
Dream about tomorrow
but live today,
just dem orden ska jag gadda på min vänstra skuldra.. Jag vill göra den nu, nu NU, men att tatuera och operera samtidigt vore inte rättvist mot kroppen.
Jag vet att det är ett ordspråk, men va fan den gick raka vägen in i mitt hjärta. Det är precis vad jag har lärt mig på den här resan; jag få aldrig glömma, vilket ärren på min mage för alltid kommer påminna mig om, i motvind samlar jag kraft genom att tänka på framtiden, men för det får jag inte glömma bort att leva i nuet och njuta av att jag är jag.
Aja I think u get it. Jag vill göra den tatueringen som en symbol om vad jag gått igenom, typ som en hyllning över att jag klarade mig igenom även då jag bara såg svart.
I höst förevigas den texten på min kropp.
Den här veckan började så bra och slutade i en katastrof, men jag lovar att va stark, jag lovar att vara glad och jag lovar att fortsätta framåt.
I måndags var jag på återbesök. Kirurgen klämde och kände på magen och "i". Kan inte minnas när jag blev så glad sist, började nästan gråta när orden "då bokar vi tid för nedläggning", nådde mina öron.
Jag visste inte var jag skulle ta vägen, satt där på britsen, med fötterna gungandes fram och tillbaka i luften och såg ut som en förväntansfull 5 åring, med ett leende upp till öronen. Jag ville bara vråla; JAAAAAAAAAAAAAA!
Sedan dess har jag svävat på moln.
Bakslaget kom igårkvälL.
Jag var hemma host mitt ex. Planen var att ta en promenad, men vi blev lata när skymningen föll och mörkret la sig som ett täcke. Kallt var det också. Fy tusan! Mysigare med film.
Fan, N är den person som jag fortfarande älskar mest i hela världen.
Ingen kan få mig så lycklig och ingen kan få mig så arg och ledsen.
Hur som, vi satt och kollade på film. As-soft och jag var hur glad som helst.
Nån där uppe såg väl antagligen min lycka och ansåg det onödigt att jag var glad, om så bara för en liten stund. Det var snabbt ordnat.
Jag låter negativ, sorry men ibland undrar jag om jag verkligen har förtjänat all den här skiten.
Jag halvlåg ner i exets soffan och var helt inne i filmen, plötsligt känner jag att det blir dyngsurt på hela magen, byxorna OCH den beiga soffan, you name it, katastrofen var ett faktum.
Påsjäveln hade lossnat.
Det är svårt att va stark och positiv när man får slag i ansiktet de få stunder man verkligen är lycklig.
Jag ville bara dö, försvinna från skammen och smutsen.
Fan vad jag hatade mig. Självklart började jag gråta och exet var så snäll, han ville hjälpa mig. Hjälpa mig med min egen skit.
Jag är så ledsen.
N sa "Det gör ingeting, det är sådant man får räkna med" och "Du kan inte hjälpa det"
Då tjöt jag ännu mer. Det är just det här med att jag är så maktlös som gör mig så förtvivlad. Min kropp lever sitt eget liv.
Inte nog med att jag hatar påsen överlag utan den ska jävlas med mig de få stunder jag vågar mig ut från mitt hus. Räcker det inte med ångest jag ständigt lever med, rädslan över att den ska lossna? Den bajslukt jag ständigt lever med i näsan? Eller den klåda och smärta den ger mig? Räcker det inte med den kampen att varje natt behöva gå upp och tömma en full påse hur trött jag än är, medan resen av huset sover gott?
Räcker inte det?!?!?!?!!?!
Jag känner mig redan som en disktrasa som ingen vill beblanda sig med.
Behöver inte bli mer förödmjukad, jag ligger redan på botten.
Idag är en svart dag, en dag fylld av ångest och förtvivlan. Kom inte för nära, fråga inget, känn inget utan lämna mig bara ifred, ensam bakom min mur av rädsla och skam. Autopiloten är igång och zombien går igen. Låt mig vara ifred.
Jag hatar mig själv för att jag ältar saker i everiheters evigheter, allt går bara runt, runt och släpper aldrig taget. Saker som berör mig försvinner aldrig ur minnet, iband önskar jag att jag kunde glömma. Glömma alla de saker som plågar mig så. Det är så mycket ni inte vet, ingenting ni någonsin kommer få veta.
Fast min längtan till att förtränga de dåliga minnen jag har skulle jag aldrig, aldrig våga uttala högt, då belönas jag väl med en stroke och tappar minnet.
Jag får troligtvis röntgentid nästa vecka, håll tummarna för att jag har turen med mig. Skulle bli så dödligt besviken om det inte ser bra ut. Pallar inte mer berg och dalbana.
Bildbomb
Snart är jag frisk och kan på heltid flytta hem till min lägenhet.
Min katt kommer troligtvis bli kvar hos mamma. Känns inte schysst att stänga in en katt, som numera är van vid att gå ute fritt, i en liten etta på 35 kvadrat. Sen är det väldigt trafikerat och jag skulle vara orolig konstant då hon är ute.
Det gör så ont att inte få ha sin älskling sovandes på huvudkudden mer, men jag vill att hon ska må bra och jag kommer hänga som ett klister här hemma hos mamma.
Mammas ena hund och min kattflicka har verkligen funnit varandra.
Denna blicken möttes jag av en dag. Någon vill in och värma tassarna i min säng<3
Le och världen är din
Längtan och förväntan uppblandat med ångest.
Jag har en pirrande känsla i magen. Samma känsla minns jag att jag upplevde vid varje skolstart efter sommarlovet, när jag var liten. Känslan är svår att beskriva med ett enda ord. Men...
Jag minns att jag var nervös och spänd inför vad som väntade, men framförallt fylld av förväntan.
Jag minns glädjen över att återse klasskompisarna efter sommaren.
Jag minns stoltheten som spred sig i min kropp då fröken påpekade att jag vuxit över sommaren.
Jag minns lyckan över att få berätta för kompisarna vad jag gjort på lovet och och få höra deras historier.
Jag minns tryggheten. Med ens var nervositeten, oron och ångesten bortblåst.
Det är vår i luften, solen skiner, snön smälter sakta bort och blommor börjar titta upp.
Jag är glad och mår bra mycket bättre än jag har gjort på länge. Det känns verkligen som att jag har kommit en bra bit på vägen. På kort tid har jag hunnit gå igenom en hel del och det har utvecklad mig enormt.
Jag vill inte påstå att jag har försändrats som person, men jag vågar nog påstå att jag har har fått chansen att se saker ur ett annat perspektiv och uppskattar numera små ting jag aldrig tidigare skulle ägnat en tanke åt.
Visst har självförtroendet fått sig en rejäl törn efter hösten och vinterns resa genom hopp och förtrivlan, men nu känner jag mig starkare både psykiskt och fysiskt.
Tidigare hatade jag mitt är men nu älskar jag det nästan.
Jag ser det numera som ett riktmärke genom livet som påminner mig om att ta vara på min tid och fokusera på att må bra.
I MORGON är det dags för återbesök på sjukhuset. Vi ska tydligen bara dit och prata om hur jag mår och om hur allt har gått hittills. Jag är riktigt taggad! Äntligen kan jag börja se slutet på den här jävla mardrömmen.
TVÅ MÅNADER har passerat sedan jag opererades och äntligen är det dags för finalen (hehe, känns lite som att jag har vunnit en tävling, en tävling mot tiden, skräcken och ångesten) men snart är det över och jag kan pusta ut och låta pulsen varva ner. Jag vann. Jag är så jävla BRA! Haha okej, jag kanske inte ska ta åt mig hela äran utan lämna lite kvar åt kirurgerna, men en liten eloge kan jag ändå med gott samvete ge mig själv.
Jag tog mig igenom med livet, gnistan och hoppet i behåll ;)
Själv tycker jag att det känns onödigt att bara åka till sjukhuset för att prata om hur jag mår, jag vill skickas på röntgen direkt... !!!!! Lite jag i ett nötskal, fort men fel (i en jäkla fart.)
Jag längtar nått så oerhört till dagen då jag slipper stomin, samtidigt är jag rädd för att återigen bli besviken och råka ut för bakslag. Jag vet att jag inte blint ska räkna med att få bort stomin efter 2 månader då min dom först var att ha den 6-8 månader, men det har liksom varit min lykta i mörkret.
Jag känner mig inte redo för att få beskedet från röntgen. Att få operatonstid redan känns för mig helt klart för bra för att vara sant. Jag har inga krafter eller lust att ta ut nån lycka i förskott, jag bara hoppas att allt har gått bra och magen har läkt som den ska så att hag så fort som möjligt kan få lägga den här tiden bakom mig.
Va fan. JAG MÅR BRA!!
Visst krånglar stomin en hel del och knäcker psyket allt som oftast, men jag har insett att det bara är att gilla läget. Okej jag ljög. GILLA är en klar överdrift, jag har snarare lärt mig att accepterat läget.
Kroppen överlag mår toppen! Jag skulle utan tvekan kunna göra några sit ups här och nu men jag har träningsförbud. Poängen i det hela är hur som helst: Magen mår bra och jag har inte ont.
Jag tycker det är frustrerande att bara gå och vänta ut tiden och läkningsprosessen. Jag har noll tålamod.
JAG HAR TRE ÖNSKNINGAR:
- Ge mig snabb röntgentid
- Ge mig ett bra röntgenbesked
- Operera mig helst inom 2 veckor, max 3 veckor!
Snälla snälla snälla snälla.
Min längtan är inte av denna värld men snart är the D-day här och sen är det soooommar :D L Y C K A .
Jag lovar att jag kommer hoppa jämfota ut ur KS entré när jag blir utskriven efter sista operationen, med tarmarna på insidan och glädjeruset som en bubbla omkring mig.
Mina två kompisar Lo och Thommy Dee, har lovat att komma till sjukan med champange. Jag säger då det.. Undra vad sjuksyrrorna kommer anse om detta (men det återstår väl att se. ;) )
Själv ser jag det som ett perfet tillfälle att fira, inte varje dag man får tarmarna inopererade i magen igen så va fan.. Hahahahihihiohohoweeo! JAG LÄÄÄÄÄNGTAR!
Hahaha Yatzy Banan, Yatzy, Odjuret, Djuret, Skrutti, Atzy, Meow och så vidare, kärt barn har många namn så att säga. Hur som helst, min katt har även hon snittats i magen och är numera ett steriliserat vilddjur som går lös och bråkar med mammas fåglar ute på tomten.
Love u <3
Första promenaden någonsin :) 1.
2.
Bye, hörs antagligen i morn och då hoppas jag kunna meddela en röntgendag :D
Ta ett djupt andetag och räkna till 10...
Om du nu finns nån stans långt där uppe... Ge mig lite glädje och medvind.
Börja agera.
Mina känslor kring den är svåra att beskriva och rätt diffusa.
Samtidigt som den är befriande och avlastande, får den mig att skämmas över mig själv och det känns som att den stjäl min sista stolthet och värdighet jag har kvar, i takt med varje inlägg jag skiter ut.
Min självkänsla är lika med noll.
Mitt i allt elände och skam ger den mig styrka och hjälper till att hela min trasiga själ.
Den ger mig möjlighet att bearbeta och dela med mig av mina tankar och upplevelser, toppar som dalar, med personer som verkligen bryr sig.
Trots all ångest bloggen orsakar tänker jag ändå fortsätta på den inslagna vägen.
Jag har ingenting att dölja längre. Jag är jag och det här är jag. Take it or leave it.
Folk får tycka att jag är äcklig, jag har inte direkt valt min situation.
Just precis därför har jag ingenting att skämmas över.
Jag borde vara stolt över hur mycket jag har klarat av de senaste månaderna.
Konstigt egentligen, det här hade jag inte ens kunna föreställa mig för ett år sedan.
Jag fick en snabbvisit i underbara Malmö, där jag fick chansen att lära känna en av de finaste och omtänksammaste människorna jag någonsin träffat.
Nu är jag tillbaks i mammas hus, utan utbildning, utan jobb och med endast en sjukskrivning att skryta med. Märkligt.
På sistonne har jag betett mig illa. Riktigt illa. Jag klarar inte av att hantera mig själv länge och all min ilska går ut över dem jag älskar mest.
Men jag kan inte hjälpa det! Eller hjälpa det kan jag ju så klart, då jag är medveten om mina handlingar och hur illa jag gör min omgivning, men jag kan inte kontrollera alla känslor och den smärta jag lever med.
Tillslut exploderar jag och då går det ut över dem som står bredvid.
Jag blir snart galen.
Många gånger har jag tänkt tanken att matstrejka fram till stomin avlägsnas. Det är efter maten som den är som mest smärtsam. Fuck vad aktiv en liten tarmjävel kan va mellan måltiderna.
Den spottar ut o pruttar o fräser, kliar, skaver och gör helvetiskt ont. Jag vet att matsstrejk inte skulle bidra till något positivt, utan snarare resultera i längre tid i detta helvete.
Komiskt nog var själva skräcken för stomin mitt största problem innan operationen, nu kan jag helt klart meddela att jag har ändrat uppfattning. Den idioten som sa till mig att jag inte kommer märka av min stomi (påstod att man inte har känsel i tarmen) skulle jag vilja slå med någonting riktigt hårt. Den jäveln har nog aldrig själv haft tarmarna stickandes ut på magen och borde fråntas rätten att yttra sig i påståenden liknande detta.
Jag är en tickande bomb, helt skinnflådd och spritt språngande galen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Tack alla ni som berömmer mig för min blogg och hur jag uttrycker mig. Jag blir både stolt och lite generad.
Ni som känner mig vet hur svårt jag har för att ta emot komplimanger. I stället slår dem ifrån mig.
Lika så känner jag mig pressad vid beröm över saker jag presterar eller tar mig för. Jag blir såklart stolt och känner mig upprymd, men en del av mig är livrädd och stressad över att inte uppfylla förväntningarna som uppstår och i stället bli en besvikelse. Jag låter mig blockeras totalt av min osäkerhet.
Jag lovar att jag ska arbeta med min självkänsla längre fram men i dagsläget känns det projektet aningens tungrott när bajset flödar. I natt lossnade påsen mitt i natten.
Oj vad jag skrattade åt min tarms lilla spratt. Fetlögn. Det gjorde jag inte.
Jag känner mig frustrerad och otillräcklig som inte kan styra min kropp eller ta hand om mig själv. Känns som att jag är tillbaks i kiss & bajsåldern igen, i alla fall fast i det sistnämnda.
Min kropp är åter 3 år och jag kan inte göra ett skit åt det.
Tankarna som kretsar 24/7 i min trötta hjärna är:
Jag orkar inte.
Jag vill inte.
Jag vill bara vara frisk.
Jag vill inte vara äcklig.
Jag vill inte vara till besvär.
Jag vill kunna klara mig själv.
Jag vill känna mig vacker
Jag vill kunna ha vilka kläder jag vill
Jag vill träna
Jag vill kunna sova en hel natt utan avbrott
Jag vill kunna skratta och verkligen mena det
Min längtan tar död på mig.
Ledsen över gnälligt inlägg men jag nämnde tidigare att det här inte är en blogg där jag meddelar hur många Kaffe Latte jag druckit idag och hur den där klänningen ser ut som jag bara måååååååååååste ha.
Som avslutning kan jag meddela alla minus med att ha stomi (+:en är betydligt färre och jag tror ni utan närmare eftertanke kan lista ut vad jag anser vara + med min stomi (en väsentlig punkt i ofs... men skit samma)
Minus med stomin:
Gör ont och jag är skinnflådd
Kliar under plattan
Läcker
Pruttar
Jag kan inte äta när jag vill
Jag kan inte duscha när jag vill
Jag kan inte ha vilka kläder jag vill
På tal om dessa läten som min äckliga stomi ger ifrån sig. Mamma säger att hon inte hör ljuden men jag tror hon ljuger.
Faktum kvarstår oavsett: Jag skäms.
Idag satt jag inne på apoteket för att hämta ut en spray till stomin
(jag var på F R U K T A N S V Ä R T D.Å.L.I.G.T H U M Ö R.)
Bredvid mig satt en äldre lady och min lilla ovän på magen gav ifrån sig en redig blöt prutt (i plural). Kärringen stirrade på mig som om jag var dum i huvudet. Hahah uuuuh vad jag var sugen på att trycka upp min bajspåse i ansiktet på henne!!
Ska jag behöva meddela hela världen " Hej jag har stomi och det är inte jag som sitter här och fiser!" Eller vad?
Nu ska jag somna ifrån den här jälvla dagen.
