Kedjan är svag då länkarna felar
Rädsla
Att släppa taget och våga lätta på kontrollen är inte lätt. Att inget bör tas för givet,
har jag lärt mig genom livet.
Jag vill kunna chansa och ta risker, men det är inte lätt då allt runtomkring mig brister.
Jag är van att plocka upp spillror av mig själv, som så många gånger förut.
Vad för grund ska jag bygga för att detta ska få ett slut?
Så många tårar fallit har, ännu är dem allt för många kvar.
Det finns många roller för en människa att spela. Det är så jag lärt mig leva. Folk som korsar min stig ser jag som tidsfördriv, livrädd att glömma att det här är mitt liv.
Jag kan inte stanna, är van att tassa runt på tå, ut ur ditt liv innan du hunnit förstå.
Så rädd att fastna och släppa någon in på livet.
Liksom en vind långsamt ebbar ut långt bort i ingenstans, lika kallt viner vinden i mitt bröst. Bortom fjärran hör jag en röst och det är med den i mitt öra jag finner min tröst. Men inget är för evigt, allt underbart är kort, därför inte konstigt jag längtar bort.
Du var min första kärlek och jag såg det självklart att det alltid skulle vara vi, men vi tog allt för givet och det var därför jag tog klivet. Jag har lärt mig en läxa om att ge och ta, hoppas du gör det en da´
Åter igen står jag här förtvivlat, i en tävling jag förlorat.
Jag släppte taget och lättade på kontrollen, men återigen vet jag att inget bör tas för givet, detta skall jag minnas genom hela livet.
Kommentarer
Postat av: M
Världens finaste dikt. Skriven av världens finaste flicka <3
Trackback
