rizz

Vill börja med att säga gott nytt år och en god fortsättning !!

2011 var verkligen inte mitt år.. for sure. Känns så himla skönt att det är nytt år och jag får chansen att ta nya tag. Visst känns det fortfarande som att jag klättrar i uppförsbacke men den känslan ligger nog till grunden för att jag fortfarande står och trampar på ruta ett... men snart sätter operation och grejor fart. Ska träffa kirurgen den 13/1-12. Nästa vecka alltså hoppas jag får min operationstid då!

Usch är allt jag kan säga. Vill fortfarande inte opereras, men vad har jag för val? Jag har inget val. Det stör mig också så fruktasvärt. Jag kan inte bestämma över min egna kropp.  Jävla skitkropp.

Läkaren ringde för någon vecka sedan och sa till min mamma att jag är alldeles för psykiskt ostabil för att opereras i nuläget. Han ville skicka iväg mig till psykolog för att få mig mer positiv till det hela. Hehe, hade nog att göra med att jag vrålade i hela korridoren på sjukhuset att jag skulle ta mitt liv om dem sätter stomi på mig.. Nu har chocken typ lagt sig. Det har dock till viss del att göra med tabletterna jag knaprar men känslan av overklighet finns fortfarande där. Krampen i bröstet som hugger som knivar och känslan av att inte kunna andas är mina bästa vänner om nätterna. Dem kramar luften ur mig och håller om mig så hårt.  Jag kallar dem ångest och skräck. Tillsammans blir dem herr och fru panikångest.

Men herre gud, "psykiskt ostabil" , klart jag är ostabil. Jag är rädd. Skiträdd! Ingen människa i världen kan få mig att bli positiv till detta. Jag har inget val och jag vill ha operationen ur världen. Är så jävla trött på att vara sjuk och må som jag mår. Kuratorer kommer jag hänga med o snacka oavsett, så varför skjuta upp min operation när jag ändå inte har nått val mer än att välja cancer vs operation.

Jag vill bara bli frisk, inget annat står högre i min önskan. Eller jo - möjligheten att spola tillbaks tiden och ge mig möjlighet att stanna där för gott. Jag vill inte ha det här livet. Allt är ändå förstört. Vad fan mer kan jag egentligen råka ut för. Herre gud, det finns så mkt jag skulle vilja radera ut ur mitt liv. Jag önskar att livet var som en film. När det är obehagligt kan man bara spola förbi och se det lyckliga slutet. Jag hoppas att mitt liv får ett lyckligt slut. Just därför kan det fan bara bli bättre. Jag hoppas att 2012 blir ett bra år för alla!