rizz

 

Min kropp värker. Mitt hjärta gör ont. Min hjärna exploderar.

Den här sommaren har jag ju längtat så efter OCH NU ÄR DEN HÄR och inte ett piss har förändrats.

Ingenting blir som jag tänkt mig och när jag försöker går saker och ting åt helvete.

Jag bygger upp mål och ser till att ha saker att längta till och se fram emot, men min kropp förstör, heela jävla tiden!!!! Mitt hjärta och hjärna vill så mycket mer. Hela jag är en jävla mix av känslor i form av hopp, förväntningar, besvikelse och hat. 

Jag är mer förvirrad än någonsin.

Jag är en främling för mig själv och min kropp har blivit min största fiende. Fan vad jag vill vara fri!  Jag vill kunna leva till fullo och inte känna mig som en fånge i min kropp, med malande oro som snart tar livet av mig.

Är det här allt? Vad kommer hända med min kropp? Vad kommer hända med mig?

Jag har så svårt att släppa min trygghet. Muren som håller mig skyddad från omvärlden är starkare än någonsin.

Jag känner mig så förbannat jävla ensam,utlämnad och lurad. Lurad av mig själv och min feghet. Om jag agerat tidigare kanske jag aldrig suttit i den här situationen. Hatet exploderar snart. 

När blir jag normal igen? Kommer jag någonsin bli det?

Hur ska NÅGON kunna älska mig när jag inte ens älskar mig själv längre?

 

Hoppas ni andra har en bra midsommar. Mina planer sket sig. Jag skulle ut med några kompisar ut till skärgården men det blev ingenting av. Nu sitter jag här ensam i min lilla lägenhet. 

Har varit och ätit underbart god middag hos mamma, tillsammans med mormor och morfar och det var mysigt.

Men mitt humör är nere på botten och jag vill bara sova. 

 

I onsdags var jag på tegel och det slutade med ambulans in till sjukan. Helt serisöst. Jag orkar inte. Jag vill leva, jag vill vara normal och jag vill kunna njuta av mitt liv och inte gå runt och vara konstant, brutalt jävla skitorolig och misstänksam hela jävla förbannade tiden.Är det för mycket begärt??

Oj vilken tur att mamma inte fick höra ovanstående mening, hon hade gått i taket. Hon hatar när jag svär och jag gör det också till viss del men när orden inte räcker till är svordommar sista utvägen. 

 

 

Tur i oturen att det gick åt helvete på fastlandet och inte ute till sjöss i alla fall, får helt enkelt se det så i stället. 

Sedan skulle det ändå inte funkat att befinna sig ute i skärgården då jag behöver vara nära en toalett hela tiden och massa saker som jag inte ens tänker ta upp här.

Är bara så trött på att känna mig hindrad av någonting jag inte kan göra någonting åt.

 

Förr var allting så enkelt och bekymmerslöst. Vet att det är fel att sakna en gången tid men det är så underbart att drömma sig tillbaks ett litet tag..

 

Förra midsommar var helt underbar! Vi åkte med båt ut till Ljusterö. I och med att jag inte gör något vettigt den här midsommaren så får jag i stället bjuda på lite bilder från förra året.