rizz

Var ute och gick för några dagar sedan, i spöregn.

När jag väl bestämt mig för någonting går det sällan att ändra mig.

Min envishet är lite av min drivkraft genom livet men kan också komma att bli mitt fall.

Hur som helst, jag hade gett mig tusan på att ta en promenad så vad fan gör lite vatten??

Jag överlevde och hittills har jag inte blivit förföljd av någon förkylning som krigar med mitt immunförsvar.

Great success!!!! På tal om uttrycket "great succsess", var jag och kollade på en ny Boratfilm på bio med N i Söndags. Den hette "The Dictator" och filmen i sig självt var helt  okej, men tror jag hade uppskattat den mer om jag såg den hemma, liggandes i sängen med en stor fet chipspåse på magen.

Det värsta som finns i en biosalong är dessa högljudda spån som förväntar sig att resterande av publiken ska garva åt deras högljudda utrop och kommentarer. Eller varför inte  deras vänliga återupprepanden av roliga kommentarer, ifall man var efterbliven och inte fattade galoppen först gången man hörde komiken i meningen?

N och jag var lyckligt lottade och fick just dessa guldkorn bakom oss och fick hela filmen återberättad vart efter minuterna löpte på och vipps så va filmen slut! Sen att mina favvo- biochips var slut, blev en besvikelse. Det fanns bara med baconsmak och det klarar jag mig gärna utan. Tycker det är lite små-scarrigt med snacks som smakar rökt gris...

Let´s återgå till motionen och därtill motivationen. Konstigt att motivationen för motion finns där när man minst behöver den. Har nog aldrig varit så taggad på att pressa kroppen till max eller springa till hjärtat vill explodera och benen är som gelé.

Jag får inte träna förrän tidigast September - Oktober där nån gång, så nu gäller promenader.

Måste ju hålla igång. Sommaren är ju typ här (jaja kanske inte här för tillfället men även den är på viloläge, som allt annat. Som vanligt är det bara tiden som rusar och skrämmer. Allt annat är precis som förut, nog pratat om det.) och jag har gått upp så sjukt mycket på relativt kort tid. Jag är hungrig kostant, som om det inte fanns något stopp i mig. Skrämmande ju mer jag tänker på mig och mitt matbehov :S.

Har i alla fall införskaffat ett par Easy Tone som sägs träna rumpan och lårenvid promenader. Får se om det är som med all annan reklam jag säljer min själ till och tror stenhårt på tills jag slutligen måste inse den bittra sanningen efter x antal bortslängda sedlar.. fake.

Ska hem till mamma idag och hänga med bästa Lisa och mina två älsklingshundar samt mitt lilla odjur som tror hon är en vildkatt numera.

Så bäst att sätta fart.

Btw, må det regna över alla dagisavsluningar idag som jag inte är välkommen till. F U!

Vid närmare eftertanke är ni som klippt o skurna för varandra. Lika falska och opålitliga.

Jag har fällt min sista tår för dig, mer är du inte värd.

På återseende!