The one and only
"Att leva här och nu, att lyssna till sig själv, till kroppens signaler och vara lyhörd för sina behov - det är kunskaper var och en är född med. Ändå är det så många som idag lever i ett ständigt planerande inför framtiden eller som jagas av tankarna på det förflutna.".
Ett citat ur en bok jag fick av mina kusiner när jag var inlagd på sjukhuset,
"Mindfullness i vardagen", skriven av Ola Schenström.
Det var först idag som jag ägnade lite tid åt boken och läste på baksidan. Där fann jag meningen jag skrev ovan och boken hade med ens mitt fulla intresse.
Det känns som att jag själv skrivit de orden efter hur jag känner. Tur att det finns fler som tänker och drömmer som jag men som till min stora glädje lägger energi på sina tankar och skriver en bok.
Nu har jag helt enkelt lovat mig själv att ge boken en chans.
Huvudsaken är att man är medveten om sina brister, först då är man kapabel till att förändras.
Värre är det med de personer som är felfria från början och aldrig tar snedsteg, dem kan aldrig förändras till det bättre.
Min mormor vill så gärna att ja ska gå och prata med en livscoach när jag är frisk. Ja pallar inte.
Jag kan inte öppna mig för folk jag inte känner och jag vill absolut inte dela med mig av mitt liv till
främmande.
Tycker det är svårt att prata om svåra eller jobbiga saker "face to face", allt blir så mycket enklare när jag skriver. Ändå finns det så mycket jag utelämnar och försöker glömma. Fast glömma är svårt, helt jävla omöjligt., men varför ska livet vara lätt?
Bara mina närmsta känner mig, känner mitt mitt riktiga jag, men inte ens dem vet om mitt liv.
Mitt liv är svårt att förstå sig på om man inte helhjärtat vill lära känna mig.
Hur som helst, jag ser tusen anledningar till att inte gå till en psykolog, en person som får betalt för att jag ska snacka och denna "humma" igenkännande, eller med ett plågat ansiktsuttryck titta på mig och låtsas bli känslomässigt berörd.
Jag har gjort det förut och mina erfarenheter är inte av de positiva slaget.
Nepp, jag ger boken en chans sen tänker jag gå ut i det fina vårvädret och ge mitt liv en chans!
Just det...
Var på röntgen igår och jag tror det gick bra. Hoppas att läkaren hör av sig med resultatet idag!
Medan dem sprutade in kontrastvätska i rumpan på mig sa läkaren: "Har du stomi eller någonting?" (Vadå NÅGONTING?!) "Kontrastvätskan är nu i en påse.... "
Ja pucko, kolla mina journaler, trodde läkare var pålästa om sådant men tydligen inte haha? Aja hur som helst, av vad han kunde se så läckte det inte någonstans i tarmkanalen eller resorvaren, men han skulle ändå ta en extra titt på bilderna efter att dem (framkallts? :S)
Min läkare skulle återkomma med besked samma dag men hittills har jag inte hört ett knyst från sjukhuset, suck, det gör mig nervös, men jag tror inte det är något att oroa sig för.
Hoppas istället på att höra från sjukhuset idag! :D
Jag sov första natten i min lägenhet i natt och gud vad bra det kändes att äntligen vara HEMMA igen! Fast att inte behöva slåss om huvudkudden med mitt älskade lilla djur fick mig nästan att fälla en tår :P
Den katten har verkligen nästlat sig långt in i mitt hjärta. Faktum är att du är mitt hjärta <3
Kommentarer
Trackback
